substantiv ~en ~ar
ost·en●en matvara som framställs genom koagulering av mjölk och avskiljning av vassla
och används som smörgåspålägg m.m.
kokk.ostskivaostsmörgåsdessertostfärskostfårostgräddostmild oststark ostlagrad ostmager osthalvfet ostfet osten skiva ostbröd, ost och sillge/få betalt/igen för gammal ostutsätta(s) för hämnd för tidigare oförrätt
när han långt senare träffade på sin barndomsfiende gav han igen för gammal ost
lyckans ostperson som har (haft) tur
den som får tag på en central och billig lägenhet är en lyckans ost
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. oster; nord. ord, besl. med bl.a. lat. ju´s ’sås; soppa’; jfr juice; ysta; idiomet lyckans ost (1824) trol. med tanke på en äldre, bildlig bet. av ost, ’klump; dumbom’, med en antydan om att lyckan fallit oförtjänt över ngn
2ost
substantiv,
ingen böjning
●öster
mest i meteorol. sammanhangland.meteorol.rum.vind från ostsedan 1642av lågty. eller nederl. oost med samma betydelse; nära besl. med 1öster
3ost
adverb
●öster
särsk. sjö., meteorol.land.rum.SYN.synonym2öst
sese2öster
ostkustostnordostnordostsedan 1515 (i sammansättn.)Stockholms stads tänkeböcker