Svensk ordbok 2009, webbversion

o`stadig adjektiv ~t o|­stad·ig●som lätt förlorar jäm­vikten både om ngt som står stilla och om ngt som rör sig i viss riktning admin.JFRcohyponymvingligcohyponymrangligcohyponyminstabil bordet var ostadigthon gick ostadigt på de hög­klackade skorna (adv.)○äv.som darrar eller svajar den ny­födda kalven reste sig på ostadiga benhan var en smula ostadig på handen○äv. om före­teelse som gör liknande in­tryckhan talade med ostadig rösten flämtande och ostadig låga○äv. bildligtsom växlar på ett o­förutsägbart sätt JFRcohyponymlabil ostadigt vädersedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. ostadhugher