Svensk ordbok 2009, webbversion
otium
[o´tsium]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
oti·umarb.njuta sitt otiumnjuta av sin ledighet efter avslutat (livs)verk
han pensioneras nästa år och ser fram emot att njuta sitt otium
sedan 1836av lat. o´tium ’ledighet; privatliv; lugnt liv’