Svensk ordbok 2009, webbversion

o`trygg adjektiv ~t o|­trygg1som inne­håller o­roande eller hotande in­slag om före­teelse som ut­gör del av människas om­givning e.d. psykol.vår otrygga världen otrygg an­ställningbygget var en otrygg lek­plats för barnenäv. om tids­period som känne­tecknas av dettalämna sitt barn åt en otrygg fram­tidotrygg (för ngn)sedan 16262som känner sig o­road eller hotad om person admin.psykol.han verkar vilsen och otryggsedan ca 1635