Svensk ordbok 2009, webbversion

o`vanlig adjektiv ~t o|­van·ligsom före­kommer sparsamt i rummet el. tiden, och där­för kan vara anmärknings­värd admin.JFRcohyponymsäregen en ovanlig sjukdomen ovanlig arthon har en ovanlig förmåga att engagera barnenofta (i adverbiell an­vändning) rent förstärkandeen ovanligt stor potatissedan 1453stilleståndsfördrag slutet mellan Sverige och Danmark (Sveriges traktater)fornsv. ovanliker; bildn. till 1van