[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
ov·at·ion·en●ofta plur.
stormande hyllning, jubel eller bifallsrop
vanligen från människomassa
komm.den nye partiledaren möttes av ovationerovationerna ville aldrig ta slutstående ovationerstormande hyllningarfrån en stående publik
hon fick stående ovationer efter sitt framförande
sedan 1843av lat. ova´tio ’mindre segertåg; ovation’, till ova´re ’jubla’