substantiv ~et
o|vett·et●ilskna förebråelser
komm.JFRcohyponymskäll
hon fick ovett för att hon kom för sentovett (för ngt/att+V/SATS)en skopa ovett
en hel del ovett
hon gav svenska medier en skopa ovett
sedan 1751jfr fornsv. ovit, ovet ’medvetslöshet; vansinne; okunnighet’; till o- och vett