substantiv ~n
o|vilj·an●(märkbart) negativ inställning
komm.hon såg med ovilja på sin fars nya kärleksrelation○äv.bristande vilja
att utföra (viss) handling
hennes ovilja att acceptera dottern som en självständig individovilja (mot ngn/ngt/att+V/SATS), ovilja (att+V)sedan 1344stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ovili, ovilja