Svensk ordbok 2009, webbversion

ox`e substantiv ~n oxar ox·en●full­vuxen, kastrerad hanne av nöt­kreatur zool.JFRcohyponym1tjurcohyponymstut oxhudoxköttoxsvansdragoxeslaktoxeplöja med oxar○äv. om mot­svarande mat­rätt (vanligen av ko)oxfiléhel­stekt oxe○äv. om (normal el. kastrerad hanne av) vissa an­dra idisslarevanligen i sammansättn. bisonoxegrymtoxejakoxerenoxeuroxeälgoxehan fällde oxen men skonade kon och kalven(falla) som en klubbad oxe(falla) mycket tungt​ han fick en puck i huvudet och föll som en klubbad oxe stark som en oxesestark 1 sedan 800–900-taletrunristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)runform uksa (ack.), fornsv. oxe, uxe; gemensamt germ. ord, som går till­baka på indoeur. tid, med urspr. bet. ’avlare’