Svensk ordbok 2009, webbversion

päll substantiv ~en ~ar päll·endukliknande an­ordning som är upp­spänd eller bärs över viktigt före­mål eller viktig person hush.scen.JFRcohyponymbaldakincohyponymtakhimmelcohyponymsänghimmel pällbärarebrudpälläv. bildligtunder himlens pällsedan 1350testamente upprättat av Ragnhild Hinzadotter till förmån för Skokloster m.fl. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. päll; ur lat. pall´ium ’täcke; mantel’