Svensk ordbok 2009, webbversion

`brå substantiv ~et äv. ~t på|­brå·et(mer eller mindre av­lägset) arvs­anlag släkt.hon sjunger bra men så har hon ock­så påbråäv. om släktursprung e.d.hon av­slöjade sitt skotska påbråsedan 1688till och brås; jfr förebrå