Svensk ordbok 2009, webbversion
på`fund
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
på|fund·et●(irriterande) påhitt
komm.moderna elektroniska påfundatt deklarera är inget modernt påfund○spec. i ett uttryckföräldrarna såg rockmusiken som ett djävulens påfundsedan 1528till på och finna; jfr fynd, samfund, underfund