substantiv ~n pålar
pål·en●stolpliknande anordning som drivs ner i löst underlag
för att utgöra stöd för byggnad e.d.
byggn.tekn.pålverkbetongpåletältpålepålarna som bar upp bryggan hade börjat ruttnaen påle i köttet
en ytterst besvärande företeelse
hon har länge varit en påle i köttet för partiledningen på grund av sina orädda uttalanden
sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. pale; gemens. germ. ord; av lat. pa´lus ’påle’; jfr palissad