Svensk ordbok 2009, webbversion

på`minna verb påminde påmint, pres. påminner på|­minn·er1åter­kalla i minnet hos ngn; om person komm.JFRcohyponymerinra 1cohyponymkomma ihåg hon påminde honom om att han skulle köpa mjölkpåminna ngn (om ngt/att+V/SATS), påminna ngn (att+V/SATS)göra sig påmindbörja märkas (i­gen)​ på kvällarna brukade led­värken göra sig på­mind sedan 1613jfr fornsv. aminna ’på­minna’ 2(få att tänka på genom att) likna om före­teelse el. person komm.JFRcohyponymerinra 2cohyponymminna gården påminde henne om hennes uppväxt­miljöfärgen påminde om brand­gultpåminna (ngn) om ngt/SATSsedan 1593Subst.:vbid1-290688påminnande; påminnelse (till 1)