Svensk ordbok 2009, webbversion

på`se substantiv ~n påsar pås·en●formbar, om­slutande förvaringsanordning med öppning i en ända vanligen till­verkad av papper, plast el. tyg hush.JFRcohyponymsäck påslakangymnastikpåsemalpåsepenningpåseåkpåseen påse godisen påse (ngt), en påse (med ngt)ha rent mjöl i påsensemjöl ngt har varit i säck innan det kom i påsesesäck påsar under ögonenslapp, hängande hud under ögonen​ hon hade påsar under ögonen och verkade trött slå sina påsar ihopgifta sig eller flytta i­hop​ efter några års bekantskap slog de sina påsar i­hop ○ äv. om att bli kompanjoner e.d.​ läkemedels­jättarna gjorde klart att de tänkte slå sina påsar i­hop som en påse nötterse1nöt sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. pusi, posi; gemens. germ. ord, bildat till en ord­rot med bet. ’svälla’; jfr puss 1, pösa