Svensk ordbok 2009, webbversion
pås`kvecka
substantiv ~n påskveckor
påsk|veck·an●vanligen best. f. sing.
veckan närmast före påsk
tid.ta ledigt i påskveckani kyrkliga sammanhang kallas påskveckan även heliga eller stilla veckan (förr dymmelveckan)(i/under) påskveckansedan 1781jfr fornsv. paska vika ’veckan efter påsk’