Svensk ordbok 2009, webbversion

pö´bel substantiv ~n ●föraktade personer ur de lägsta samhälls­klasserna med ton­vikt på (förment) brist på moral, förfining o.d. starkt ned­sätt.admin.sociol.JFRcohyponymslöddercohyponympopulasencohyponymmobbcohyponymplebs pöbelfasonerpöbelhoppöbelupplopppöbeln vandaliserade och plundradesedan 1735av fornfra. peuble (fra. peuple), lat. pop´ulus ’folk’; jfr populär Förklädd pöbel.Carl Jonas Love Almqvists karakteristik (i Europeiska missnöjets grunder, 1850) av människor som ”anse sig förnäme, kalla sig lärde, tro sig bildade, hälsa sig frisinnige, utan att vara det”