Svensk ordbok 2009, webbversion

pöl substantiv ~en ~ar pöl·en1liten samling vatten på plant under­lag NollJFRcohyponymgöl vattenpöldet var fort­farande pölar på trottoaren efter regnet○äv. om mindre, grund vatten­samlingfågelrika pölar i skogen○i best. f. sing. äv. om Atlantenvard.; skämts.flyga över pölensedan 1470-taletGamla eller Eriks-Krönikanfornsv. pöl; av lågty. pöle, plur. av pol ’pöl’; jfr pool 2cylinderformad kudde anv. t.ex. som arm­stöd i soffa heminr.sedan 1651av lågty. pöhl ’kudde’; av lat. pulvi´nus ’kudde; dyna’