Svensk ordbok 2009, webbversion

pö`sa verb pöste pöst, pres. pöser pös·er●ha stort om­fång på grund av stort luft- eller gasinnehåll kokk.psykol.utstr.JFRcohyponymsvälla den nya fåtöljen pöste i sitt hörnen pösande siden­klänning○äv. ut­vidgat om ngt med stort fett­innehållen ända som pöste utan­för den lilla stolen○äv.ofta med partikel, särsk.upp, ut, över plötsligt ut­vidgas (upp­åt) när smöret hälls i pöser såsen uppmjölken kokade upp och pöste över○äv. bildligtvisa hög­färd pösmyndigarbets­kamraterna tyckte att han gick om­kring och pöste efter sin befordranpösa (av ngt), pösa (upp/ut/över)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. pösa ’svälla’; jfr puss 1, påse Subst.:vbid1-291702pösande, vbid2-291702pösning