Svensk ordbok 2009, webbversion

p [pe´] substantiv p:et, plur. p:n el. ~, best. plur. p:na sex­tonde bok­staven i vårt alfabet Nollsätta p för ngtförhindra eller stoppa ngten rygg­skada satte till slut p för hennes danskarriär sedan ca 1640av lat. p; jfr grek. pi (π); idiomet sätta p för något (1676) efter lågty. daar’n P vörsetten (P har ev. urspr. stått för pest)