Svensk ordbok 2009, webbversion

padd`a substantiv ~n paddor padd·an●typ av klumpigt grod­djur med vårtig hud och vanligen kortare bak­ben än grodans zool.stinkpaddapaddorna hoppar sämre än grodornainsekter, sniglar och maskar är paddans huvud­sakliga födagrön­fläckig paddaden vanliga brunaktiga paddansedan 1385Klosterläsningfornsv. padda; gemens. germ. ord, trol. av ljud­målande urspr. Nu hava de gått som paddor, nu blevo de efter igen!Johan Ludvig Runeberg, Löjtnant Zidén (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848; löjtnantens ord, då hans trupp enligt hans mening inte avancerat tillräckligt snabbt)