Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
panto·mim·en●stum dramatisk framställning som bygger på gester, rörelser och minspel
och vanligen inte ackompanjeras av musik
scen.JFRcohyponymbalett 1
pantomimen är en urgammal konstart○äv. om enstaka sådant skådespelNN:s nya pantomimen pantomim (om ngn/ngt/SATS)sedan 1783via lat. av grek. pantom´imos ’som härmar allt’; jfr mim, pantograf