substantiv ~en
pap·ism·en●vanligen best. f.
(påvedömet och) den romersk-katolska läran
nedsätt.; åld.relig.enligt en äldre uppfattning gick Gustav II Adolf i krig för att bekämpa papismensedan 1786till medeltidslat. pa´pa ’påve’; jfr pappa, påve
Svensk ordbok 2009, webbversion