Svensk ordbok 2009, webbversion

paprika [pa´p-äv.pap´-] substantiv ~n paprikor paprik·an●typ av upp­svälld, olik­färgad frukt särsk. om milda och söta, större sorter som an­vänds till sallader m.m. kokk.paprikahalvapaprikasalladröd paprika är sötare än grönkött­färs i gröna paprikorfin­strimlad rå paprika○äv. om o­lika pepparliknande kryddor (med stark, brännande smak)JFRcohyponymkajennpepparcohyponymrödpeppar kött kryddat med lök och paprikasedan 1874av ungerska paprika med samma betydelse; besl. med peppar