Svensk ordbok 2009, webbversion

papy´rus substantiv ~en el. papyren, plur. papyrer el. ~ar pap·yr·us·en1sällan plur. ett högt halv­gräs med grovt, märg­fyllt strå som man kan bereda ett pappers­liknande material av; före­kommande i mellersta Afrikas sump­marker bot.matrl.JFRcohyponympapyrus 2 papyrusgrässedan 1764av lat. papy´rus, grek. pap´yros med samma betydelse; jfr papper 2sällan plur. ett (forn­tida) pappers­liknande skriv­material som fram­ställdes av papyrus­gräset särsk. i Egypten bok.matrl.JFRcohyponympapyrus 1 ○äv. om mot­svarande hand­skriftinte sällan plur. papyrusfyndbevarade rullar av papyrus från Egyptensedan 1825