Svensk ordbok 2009, webbversion

para´d substantiv ~en ~er par·ad·en1hög­tidlig upp­ställning eller förbi­marsch av uniformerad trupp vanligen som in­slag i firande herald.samh.paraduniformmilitärparadvaktparadparad fram­för slotteten stor parad med de segrande trupperna○äv. mer el. mindre bildligt om mer informell (men ordnad) upp­ställning el. upp­visningflickparadmannekängparadhusen stod där som på parad○äv. i fråga om före­målflaskorna stod på parad i köketsedan ca 1640av fra. parade, spa. parada med samma betydelse; till spa. parar ’hejda, stanna (en häst)’; av lat. para´re ’iordning­ställa’; med bet.på­verkan av fra. parer ’pryda, smycka’ 2i vissa ut­tryck högtids­dräkt anv. vid parad el. annat hög­tidligt till­fälle kläd.han kom i stor parad till in­vigningensedan 18133av­värjande rörelse som omintet­gör ett an­grepp spec. i fäktning spel.sport.○äv. i an­dra tävlings­sammanhang(gott) försvar fotparaddet fanns ingen parad mot matt­hotet○äv. all­männare, särsk. om replik e.d.han fann ingen parad på NN:s hårda kritiken parad (mot/på ngt)sedan 1834