Svensk ordbok 2009, webbversion

paradig´m substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en para·digm·et1(schema över) ett ords samtliga (viktigare) böjnings­former betraktade som mönster för en grupp ord med samma böjningssätt språkvet.SYN.synonymböjningsmönster ”vinna” böjs enligt paradigmet ”rinna-rann-runnit”sedan 1759via lat. av grek. parad´eigma ’mönsterbild’ 2system av an­taganden och tanke­mönster som är all­mänt erkända in­om ett vetenskapligt om­råde vetenskapl.JFRcohyponymvärldsbildcohyponym1skola 4cohyponymreferensram Einsteins teorier gav upp­hov till ett nytt natur­vetenskapligt paradigm○äv. om annat dominerande mönster för handlande e.d.JFRcohyponymsynsätt det borgerliga paradigmetsedan 1980