Svensk ordbok 2009, webbversion

paragra´f substantiv ~en ~er para·graf·en●naturligt av­gränsad, numrerad av­delning av formell text särsk. lag­text, protokoll o.d. bok.JFRcohyponymartikel 2cohyponymmoment 2 paragrafindelninggummiparagraflagparagrafdet står i brotts­balken, fjärde kapitlet, tionde paragrafenen vetenskaplig upp­sats in­delad i paragrafer och moment○äv.paragraf­tecken ○ofta med stark bi­betydelse av över­driven formalismmyndigheten hittade någon liten paragraf som motiverade förbudeten paragraf (om ngt/SATS)rida på paragrafer tolka paragrafer eller regler allt­för bok­stavligt​ en portfölj­bärare som satte en ära i att märka ord och rida på paragrafer sedan 1642av grek. parag´raphos ’tecken i marginalen för att an­ge ny av­delning’, till para´ ’bred­vid’ och graph´ein ’skriva’