Svensk ordbok 2009, webbversion

paratax´ substantiv ~en para·tax·en(hög grad av) sam­ordning mellan satser och större sats­delar av samma typ vilket an­ses göra fram­ställningen relativt lätt­läst språkvet.JFRcohyponymhypotax från hypotax till paratax ― så kan förändringen i det litterära stil­idealet under 1900-talet samman­fattassedan 1906till grek. para´ ’bred­vid’ och tax´is ’ordning’; jfr hypotax, syntax, taktik, taxonomi