[-åŋ´]
interjektion
par·don●förlåt!
vard.; mindre brukl.komm.sedan 1771av fra. pardon med samma betydelse; jfr 2pardon
2pardo´n
substantiv ~en
par·don·en●vanligen i negerade sammanhang
det att avstå från att tillgripa de strängaste åtgärderna
mot besegrad och hjälplös motståndare e.d.
komm.JFRcohyponymförskoningcohyponymnåd 1
regeringen gav inte upprorsmännen någon pardonhan sköts utan pardon○ofta försvagat el. skämts.på avslutningsfesten gavs ingen pardon ― alla måste hålla tal(utan) pardonsedan 1556av fra. pardon ’förlåtelse; försoning’, till pardonner ’förlåta’; av lat. perdona´re ’efterskänka’