Svensk ordbok 2009, webbversion

pa´rt substantiv ~en ~er part·en1(person eller grupp som till­hör ngn) sida i under­handling, tvist, strid e.d. admin.samh.sociol.yrk.kärandepartmotpartsvarandepartarbets­marknadens parteralla berörda parter skulle få säga sittmedlaren skulle förhandla med parterna var för sigbåda parter till­skrev sig segern○äv. om person (el. grupp) i ngt markerat förhållande till en annan person etc. (utan att ngn mot­sättning e.d. behöver före­ligga)den kvinnliga parten i äktenskapetdet är bäst för alla parter om vi sover på sakenen part (i ngt)vara part i måletvara direkt berördav ngn fråga e. d., och därför inte lämpad att fälla avgörande​ jag vill inte yttra mig – jag är ju part i målet sedan 1500Stockholms stads tänkeböckerfornsv. part; av lat. par´s, genitiv par´tis, ’del’; jfr parser, parti, particip, partiell, partikel 2vanligen best. f. sing. och i sammansättn. (an)del av ngn (ofta räknebar) mängd; vanligen ute­slutande med tanke på om­fattningen e.d. utstr.huvudpartenlejonpartenmerpartenen part (av ngt/ngra)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossarium3ofta plur. en­dera av de delar som ett rep eller en lina består av sjö.JFRcohyponymkardel ○äv. om en­dera av de båda ändarna av varje rep i ett far­tygs löpande riggstående parthalande part○äv. om var och en av de o­lika replängderna mellan blocken i en taljasedan 1795