Svensk ordbok 2009, webbversion

parterr´ substantiv ~en ~er par·terr·en1typ av (finare) trädgårdsterrass vanligen i nära an­slutning till slott el. större herr­gård trädg.en klassisk italiensk träd­gård med parterrer, fontäner och vattentrappasedan 1651till fra. par terre ’på släta marken’; jfr terra, terrass, territorium 2bortre delen av parketten i teater­salong ngt åld.scen.sedan 17003en (utgångs)ställning i brottning med knäna och händerna (eller under­armarna) stödjande mot mattan sport.sedan trol. början av 1900-talet