Svensk ordbok 2009, webbversion

passage [-a´∫] substantiv ~n [-a´∫en] ~r [-a´∫er] pass·ag·en1(lång­smalt) ut­rymme för genom­gång eller genom­fart från ett större om­råde till ett annat arkit.trafik.en smal passage mellan husendet fanns ingen egentlig passage mellan stadens övre och nedre del○spec. om förbindelse­led e.d. i naturennordostpassagenen passage (mellan ngra), en passage (från ngt) (till ngt)sedan 1711av fra. passage med samma betydelse, till passer, se passera 2det att passera ngn gräns, ngn smal förbindelse­led e.d. astron.trafik.av­giften erlades före passagen av bronlämna fri passage för ambulansen○spec. astron.(tid­punkt för) en himla­kropps passerande av meridian el. annan himla­kropp månens passage över Greenwichmeridianenpassage (av ngt)sedan 16223av­snitt särsk. av text el. musik­stycke litt.vet.musikJFRcohyponympassus den viktigaste passagen i resolutionencensuren strök ett par kritiska passagerett piano­stycke med flera svåra passageren passage (av/i ngt), en passage (om ngn/ngt/SATS)sedan 16604långsamt, samlat trav med höga, taktmässiga steg spel.över­gången mellan piaff och passage gick brasedan 1818