substantiv ~en el. vard. ~, plur. ~er
patr·on·en●(titel för) godsägare eller bruksägare
ngt åld.samh.yrk.brukspatronpatron tog själv emot lantarbetarna på herrgårdstrappan○ibl. i uttryck för odemokratiskt uppträdandeen förman som gärna ville spela patron○i sammansättn. äv. om skyddshelgon e.d.skyddspatronsedan 1751jfr fornsv. patron ’skyddshelgon’; av lat. patro´nus ’skyddsherre; målsman’; till pater
2patro´n
substantiv ~en ~er
patr·on·en●stycke ammunition för handeldvapen, bestående av en hylsa med laddning, tändmedel och projektil
mil.tekn.JFRcohyponymprojektil
patronhylsapatronväskablindpatronlösa patronerskarpa patronerett magasin för åtta patroner○spec. i militär orderpatron ur!○äv. om behållare e.d., som innehåller ngt (förbruknings)material (och ofta är avsedd att föras in i apparat e.d.)bläckpatronkolsyrepatronlyspatronhan bytte patron i skrivarensedan 1540av fra. patron ’modell; schablon’; urspr. samma ord som 1patron