Svensk ordbok 2009, webbversion

patrull´ substantiv ~en ~er; i ett uttr. ~o patrull·en●mindre grupp militärer eller poliser som till­delats sär­skilt upp­drag t.ex. spaning el. vakt­hållning admin.mil.samh.yrk.patrulltjänstnattpatrullpolispatrullräddningspatrullpolisen av­delade en patrull till demonstrationenen svensk patrull bemannade observations­posten○äv. ngt ut­vidgatscoutpatrullstädpatrull○i vissa ut­tryck äv.det att patrullera radio­bilarna var ute på patrullstöta på patrullstöta på hinder eller mot­stånd​ lag­förslaget väntas stöta på patrull i riks­dagen traska patrull(o)o­självständigt handla på samma sätt som ngn annan​ partiet ger in­tryck av att traska patrull efter de an­dra oppositions­partierna sedan 1650av fra. patrouille med samma betydelse, till patrouiller ’patrullera; traska om­kring’, till patte ’tass’