Svensk ordbok 2009, webbversion

penn`a substantiv ~n pennor penn·an1ett redskap att skriva för hand eller rita med bestående av ett stift, en kula e.d. jämte lång­sträckt in­fattning el. skaft bok.pennfodralpennskrinpennställpennteckningblyertspennabläckpennafärgpennakulspetspennarödpennavässa pennanformera pennaneleverna fattade pennorna och började an­tecknahar du papper och penna till hands?○ofta mer el. mindre bildligt, spec. med tanke på arten el. kvalitén av ngns skrivande el. ritandedet är NN som har fört pennan, det märks på stilenhans penna trollade fram ett vackert landskapfå författare kan leva av sin penna○spec. äv. om skrivande persontidningens främsta pennorha en vass pennaskriva skickligt och dräpande​ hon har en vass penna och är en läs­värd litteratur­kritiker sedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. pänne; av lat. penn´a ’fjäder; fjäder­penna; penna’ 2kraftigare fågel­fjäder zool.stjärtpennavingpennasedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn.)Latinskt-svenskt glossarium