Svensk ordbok 2009, webbversion

penn`ing substantiv ~en ~ar penn·ing·en●nu­mera vanligen i sammansättn. och i några ut­tryck mynt el. (ngn gång) annat betalnings­medel delvis åld.ekon.numism.silverpenning○spec. som benämning på en gammal svensk mynt­enheten penning var i Svea­land 1/8 örtug○nu­mera vanligen mera med tanke på värdet än på det konkreta betalnings­medletpenningbekymmerpenningplaceringpenningvärdehandpenninglösepenningde kom över huset för en billig penning○spec. om belopp som ut­gör bi­drag, lön, av­gift e.d.i sammansättn. föräldrapenningsjukpenningtimpenning○äv. om rikedom, kapital e.d., tänkt som personligt verkande kraftpenningen regerar○äv. om medalj e.d.i sammansättn. minnespenningsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. pänninger; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; jfr pfennig Giv åt Stål en penning även, eller tag ock min!Johan Ludvig Runeberg, De två dragonerna (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848; den medaljerade dragonen ber general Sandels att även hans kamrat ska få tapperhetsmedalj)