Svensk ordbok 2009, webbversion

peon [-å´n] substantiv ~en ~er peon·en1fyr­stavig vers­fot litt.vet.fallande peon fyr­stavig vers­fot där den första stavelsen är betonad och de tre följande o­betonadestigande peon fyr­stavig vers­fot där de tre första stavelserna är o­betonade och den fjärde betonadsedan 1898via lat. av grek. paio´n ’hymn, lov­sång’; till Paio´n, namn på läke­konstens gud 2(indiansk) lant­arbetare i Latin­amerika land.yrk.sedan 1828av spa. peón ’fot­gängare; dag­lönare’; av medeltidslat. ped´o ’fot­soldat’; jfr pionjär