Svensk ordbok 2009, webbversion

1permanen´t adjektiv, neutr. ~ per·man·ent●som av­ses eller säkert kommer att bestå eller fungera under över­skådlig tid admin.tid.MOTSATSantonymtillfällig 1antonymtemporär JFRcohyponymstadigvarandecohyponymbeständig 1cohyponymbeståendecohyponymvaraktig permanent bo­stadmuseets permanenta samlingarmjölk­tänder och permanenta tänderhans första permanenta jobbflyktingarna har än­nu inte fått permanent uppehålls­tillståndUSA och fyra an­dra stor­makter är permanenta med­lemmar av säkerhets­rådethan har permanent dåligt sam­vete (adv.)sedan 1790till lat. permane´re ’bestå, vara i­hållande’
2permanen´t substantiv ~en ~er per·man·ent·en●behandling av hår så att det får varaktig lockighet kläd.hård permanentmjuk permanentallt­för kraftig permanent○ibl. äv.permanentat hår sedan 1932