Svensk ordbok 2009, webbversion

perso´n substantiv ~en ~er pers·on·en1mänsklig varelse ofta med ton­vikt på ställningen som en i mängden jur.yrk.JFRcohyponymmänniska personbevispersonnummercivilpersonmanspersonmyndighetspersonhiss för högst tre personerhon dukade för tolv personer○ibl. dock med tanke på individuella karaktärs­drag, spec. i mots. till samhälls­funktion e.d.personlighet de har inget emot chefen som person men ...hon är just rätt person för upp­giftenhans vänliga sätt genom­syrar hela hans person○äv. om karaktär i litterär fram­ställningpersongallerihuvudpersondon efter personse1don fysisk personen­skild människa som har rätts­kapaciteti mots. till ”juridisk person”​ än så länge är ingen fysisk person knuten till brottet i egen hög personpersonligenofta iron.​ kultur­ministern kom i egen hög person och in­vigde foto­utställningen juridisk person(ekonomisk) in­rättning som i juridiskt av­seende kan betraktas som en en­skild personutan anseende till personseanseende sedan senare hälften av 1300-taletHeliga Birgittas uppenbarelserfornsv. person(a); av lat. perso´na ’ansikts­mask; förklädnad; roll; personlighet; människa’; ev. av etruskiskt ur­sprung 2i tre ut­tryck språklig kategori som an­ger om den talande hän­syftar på sig själv, den till­talade eller ngn annan (ngt annat) språkvet.personböjningförsta, an­dra och tredje person ut­trycks i singular med pronomen som ”jag”, ”du” resp. ”han” och ”hon”sedan 1730