Svensk ordbok 2009, webbversion

perso´nlig adjektiv ~t pers·on·lig1som har att göra med eller till­hör en­skilda personer vars identitet kan vara bestämd el. o­bestämd; ofta i kontrast till grupp­tryck o.d. admin.af.JFRcohyponymprivatcohyponymsubjektiv 1 personlig vinningpersonliga till­hörighetermånads­kortet är personligt och får inte över­låtaspersonliga hän­syn måste vikain­skränkningarna i den personliga friheten○spec.riktad till eller ut­förd av en bestämd person ett personligt brevhan avlade ett personligt besök hos NN○ibl. med ton­vikt på individuell sär­artJFRcohyponympersonlig 3 enligt min personliga å­sikt räcker det med en till­sägelse○i vissa ut­tryck äv.som kan upp­fattas som en person tron på en personlig gudomsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. personliker 2som rör privata eller intima delar av ngns liv admin.psykol.släkt.JFRcohyponymenskild 1 strängt personligtfrågorna om skils­mässan tyckte hon var allt­för personligareportern började bli väl personligsedan 17833som på ett själv­ständigt sätt ut­trycker det sär­egna i ngns personlighet admin.psykol.personlig möbleringhans mycket personliga stilhon satte sin personliga prägel på huset○äv. om personvars upp­trädande är ett naturligt ut­tryck för personligheten tjänste­mannen var ganska personlig och inte ett dugg formellhan är personlig i sin under­visningpersonlig (mot ngn)sedan ca 17004som ut­trycker grammatisk person admin.språkvet.seseperson 2 personliga pronomen som ”jag”, ”du” och ”han” eller ”hon”○äv.som känne­tecknas av att subjektet betecknar en person eller annan av­gränsbar före­teelse personliga konstruktioner som ”såret gör ont” och o­personliga som ”det gör ont i såret”sedan 1815