Svensk ordbok 2009, webbversion
personlighet
[perso´n-äv.perso`n-]
substantiv ~en ~er
pers·on·lig·het·en1helheten av de psykiska egenskaper som utmärker en person
psykol.JFRcohyponymkaraktär 1
personlighetstestpersonlighetstyppersonlighetsutvecklinghennes inåtvända personlighethela hans personlighet förändrades av sjukdomensedan 18182självständig och särpräglad karaktär
hos (viss) person
psykol.han har ingen egen personlighet○äv.person som gör intryck genom särpräglade (och tilltalande) egenskaper
den gamle spelmannen var en stor personlighettvååringen är redan en liten personlighet○ibl. äv. mer neutraltperson
det var som om de två hade förenats till en enda personlighetsedan 17463vanligen plur.
personliga förhållanden
psykol.släkt.hon ilsknade till när reportern gick in på personlighetersedan 1797