Svensk ordbok 2009, webbversion

perspekti´v substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en per·spekt·iv·et●av­bildning på plan yta (av tre­dimensionella före­mål), som för ögat ger samma in­tryck av djup som det verkliga före­målet komm.konstvet.rum.perspektivläraperspektivmålninghan studerade perspektiv och färg­läradet var fel på perspektivet i tavlan○äv.punkt eller riktning som ngt betraktas eller är av­bildat från, syn­vinkel en fotograf som såg staden i ett helt nytt perspektiv○äv. bildligt, spec. om visst sätt att upp­fatta el. analysera ngtJFRcohyponymaspekt 1cohyponyminfallsvinkel 2 ett historiskt perspektivett feministiskt perspektivett snävt ekonomiskt perspektivett lång­siktigt perspektivett kort­siktigt perspektivse verkligheten ur barnets perspektivjag vet att du är besviken på henne, men försök att se saken ur hennes perspektivvidga perspektivet och se på den utom­nordiska historien○spec. äv. om (andlig) över­blick e.d.få perspektiv på till­varonhändelserna ligger för nära i tiden för att man ska kunna få perspektiv på demsläkt­forskning ger perspektiv på våra egna liv○spec. äv.(framtids)möjlighet fram­gången öppnar o­anade perspektiv för före­taget(från/ur ett visst) perspektiv, ett perspektiv (på ngt)sedan 1537av fra. perspective med samma betydelse; till lat. perspic´ere ’se i­genom; se tydligt’