Svensk ordbok 2009, webbversion

pe`ta verb ~de ~t pet·ar1(lätt) vid­röra eller bearbeta vanligen med fingrarna el. ngt lång­smalt före­mål; ofta med resultatet att ngt av­lägsnas Nollpeta tändernapeta naglarnapeta (sig i) näsanpeta inte på tomaternasitta och peta i maten○ofta med ton­vikt på resultatetvanligen med partikel, t.ex.bort, in, ut peta bort sår­skorpanpeta ut kärnornapeta in cigaretten i mun­styckethan fick ut en fot och lyckades peta in bollen○äv.vara syssel­satt med ngt petigt el. pyssligt arbete hon satt och petade med ett broderi○äv. bildligt, särsk. (med partikel) om att åstad­komma ngn förändringde lyckades peta in en extra klausulhans mål var att peta bort mästaren från tungviktstronen○spec. äv.tvinga att spela ut (i o­fördelaktigt läge) särsk. i bridge Syd petade in Västpeta (ngn) (på/i ngt), peta (bort/in/ut ngt)sedan 1729jfr no. pita med samma betydelse; urspr. trol. ljud­målande; jfr pitt 2ställa (ngn) åt sidan på grund av o­tillräcklig kompetens; särsk. i lagsportsammanhang men äv. all­männare samh.spel.sport.mål­vakten petades efter att ha släppt in 12 mål på två matcherhan blev petad från chefs­befattningenpeta ngn (från ngt)sedan 1895Subst.:vbid1-278886petande, vbid2-278886petning; pet (till 1)