Svensk ordbok 2009, webbversion
pi
`
kstav
substantiv
~en ~ar
pik|stav·en
●
stav som nertill är försedd med brodd
och används till kontroll av isens hållfasthet m.m.
verkt.
sedan 1420–50
S[anct] Patriks-Sagan
fornsv.
pikstaver