Svensk ordbok 2009, webbversion

pionjä´r substantiv ~en ~er pionj·är·en1person som spelar en aktiv roll i ett uppbyggnads­skede in­om ngt (konkret el. abstrakt) om­råde af.sociol.yrk.SYN.synonymbanbrytaresynonymföregångsman pionjärandapionjärinsatsflygpionjärhon var en av pionjärerna för sexuell upp­lysningarbetar­rörelsens pionjärer i slutet av 1800-talet○spec.person som ut­för nyodlingsarbete i tidigare o­bebodd trakt Västerns pionjärerpionjärerna kämpade sig fram över slätten i sina täckta vagnarsedan 1827av fra. pionnier med samma betydelse, till pion ’fot­soldat’; till lat. pe´s ’fot’ 2soldat som är ut­bildad för sär­skilt (för­beredande) fält­arbete som väg­röjning, bro­byggen m.m., och där­vid in­går i förband med annan huvud­uppgift mil.yrk.sedan 17043med­lem av en ungdoms­rörelse i det forna Sovjetunionen histor.pol.yrk.sedan 1928