Svensk ordbok 2009, webbversion

1pi`pa substantiv ~n pipor pip·an1an­ordning för tobaks­rökning som består av ett i­håligt skaft med en (rund) behållare för tobaken i ena änden kokk.pipställkritpipasjöskumspipahan stoppade sin pipaibl. (särsk. förr) med vissa positiva associationerhon mindes sin mor­far som satt i fåtöljen och rökte pipaäv. om den mängd tobak som ryms i behållaren (huvudet)röka en sista pipasedan 1658fornsv. pipa ’blås­instrument; rör’; gemens. germ. ord; av folkligt lat. pi´pa ’flöjt; blåspipa’, till lat. pipa´re, se 2pipa 2ofta i sammansättn. rörliknande (del av) före­mål ofta ut­görande passage av ngt slag NollJFRcohyponym1rör 1 benpipaskorstenspipavasspipaspec. om eld­rör på hand­eldvapen m.m.gevärspipaspec. äv. om vissa blås­instrument (ibl. med ngt mer komplicerad form)herdepipasäckpipavisselpipaspec. äv. om rör­formig del av orgel (där luften sätts i vibration)orgelpipadansa efter ngns pipahelt foga sig efter ngnoppositions­partierna ville inte dansa efter regeringens pipa gå åt pipangå all­deles galethan var helt o­förberedd och intervjun gick åt pipan skära pipor i vassenut­nyttja ett lägligt till­fälle för att skaffa sig för­delaribl. på otillbörligt sätti det politiska tumultet kunde o­demokratiska element skära pipor i vassen sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
2pi`pa verb pep pipit, pres. piper pip·erfram­bringa (svagt) ljud i högt ton­läge mer el. mindre likt fågel­kvitter el. en vissling Nollfågel­ungen pep hjälp­löstofta i opers. konstruktionerdet pep i luft­rörendet pep i dörr­springorna när det blåsteäv. i fråga om (svagt) ljud i all­mänhet, ibl. med bi­betydelse av gnäll el. klagan”Vad orättvist”, pep lille­brorpipa (i ngt)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. pipa; via lågty. av lat. pipa´re ’(att) pipa’; ljud­härmande Subst.:vbid1-279877pipande; 2pip
3pi`pa verb ~de ~t pip·argöra rör­formiga veck på krage, tyg­remsa e.d. handarb.pipa ngtsedan 1865till 1pipa Subst.:vbid1-279879pipande, vbid2-279879pipning