substantiv ~en, plur. ~ar el. ~er
pir·en●lång, utlöpande anordning i anslutning till hamn, där fartyg kan lägga till och lasta och lossa
när det på grund av djupförhållandena (el. av annan anledning) är svårt att komma närmare land
sjö.JFRcohyponym1brygga 1cohyponymkaj
pirarmpirhuvudde promenerade längst ut på piren○äv. om vågbrytare med liknande utseendesedan 1885av eng. pier med samma betydelse; ev. urspr. till grek. pet´ra ’sten; klippa’; jfr perrong