substantiv ~n
plät·ern●plåt av huvudsakligen oädel metall som överdragits med ett skikt av ädel eller rostbeständig metall
spec. om kopparplatta som är sammanvalsad med tunn silverplåt på båda sidor; i antiksammanhang ofta äv. om engelskt nysilver
matrl.JFRcohyponym2alpacka
pläterkannapläterringpläterursedan 1794till eng. plate ’platta; silver; pläter’; jfr 1platt, plåt