Svensk ordbok 2009, webbversion

plätt substantiv ~en ~ar plätt·en1litet (i­bland runt) om­råde med någor­lunda tydlig av­gränsning; särsk. på marken men äv. på före­mål o.d. rum.JFRcohyponymplats 1cohyponymfläck 2 gräsplättbarnen hittade en liten plätt att leka påsmå gröna plättar i centrum○spec.hår­lös fläck på hjässan sedan 1480Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. plätter ’fläck’; trol. av ljud­symboliskt urspr. 2vanligen plur. liten pann­kaka kokk.plättsmetsteka plättartill efter­rätt blev det plättar med sylt○äv. ngt ut­vidgatpotatisplättlätt som en plättselätt 4 mätt som en plättsemätt sedan 1743